v. 40+6

Det är helt otroligt vad man kan längta efter nån man aldrig träffat. Visst känner jag att det är ett litet liv i mig, och visst "pratar" vi genom att jag buffar med handen på magen och får en liten spark tillbaka, men vi har ju aldrig träffats. Jag hoppas verkligen det blir ändring på det snart. Ska till barnmorskan i morgon om inte bebisen har behagat kika ut innan dess, och i så fall så får vi en tid på en specialistmödravård för att se så att bebisen mår bra därinne, och för att se om förlossningen ska sättas igång med värkstimulerande dropp, eller om vi ska låta bebisen komma ut när den själv känner att det är dags. Det känns ju lite segt att veta att förstföderskor nästan alltid går över tiden 14 dagar, och jag antar att jag följer mönstret. Jag är ju sååå nyfiken på vem som ligger i min mage! Men men.. den som väntar på nåt gott..

Nu är det dags för promenad och lite sol! Solen är nog mitt knark. Underbart!
Peace and love!
/Malin

När kommer bebisen?!

Jag har hört att man tydligen ska känna sig väldigt vacker när man är gravid. Kvinnlig och strålande. Men icke! Jag undrar om nån av dom som sa det själva har varit gravida, för jag kan lova att vacker är nog det sista jag känner mig. Verkligen. För hur sexigt är det med läckande bröst, sammandragningar, stor mage och vaggande gång? Känslorna är inte heller riktigt på plats, utan åker bergochdalbana som sjutton. Vissa dagar är jag superglad, för att nån sekund senare befinna mig i värsta gråtattacken. Och tröttheten? Hur sexig är den? Skulle kunna ligga i sängen och vila för evigt känns det som. Fast just nu finner jag ingen ro att göra nåt alls, för jag bara väntar på att bebisen ska komma. Har gått två dagar över tiden, är alltså i v. 40+2 som det så fint heter (en graviditet varar i 40 veckor +/- 14 dagar). Gaah!!

Jag är verkligen imponerad av Markus för att han orkar med mig just nu. Han är mitt allt! Saknar honom så att det gör ont, även fast han bara är på jobbet. Jag saknar honom faktiskt till och med när han är på toa. Haha. Han är ett enormt stöd, inte bara när det gäller graviditeten, utan gällande allt. Verkligen allt. Han är min stora kärlek här i livet! Jag skulle kunna tjata på i evigheter om hur mycket jag älskar Markus, men det ska jag inte, för jag har inte ens ro att sitta här nån längre stund. Jag ska gå och lägga mig i sängen och försöka prata ut min bebis. Lirka och övertala. Det ska jag göra!

Au revoir!
/Malin